Wednesday, March 7, 2012

Chez Bernadette – en fläkt av det gamla Frankrike.


Via ett tips hamnade vi hos Bernadette. En fläkt av det gamla Frankrike, något som mina föräldrar upplevde och som jag själv fick en aning om i ungdomen.
Restaurangen heter Chez Bernadette och ligger den mycket oansenliga byn Marcq, västerut från Paris, mellan Beynes och Thoiry. Den har blivit en av mina favoritkrogar.
Det är lite svårt att få parkeringsplats vid lunchtid, men det brukar ordna sig ändå. – Så in i restaurangen. Där står Bernadette själv i baren och ler lite knipslugt. Jag brukar alltid ta en Ricard och hänga där lite grand. Bernadette är en svunnen skönhet, men har charmen kvar trots sina 85 år. Alltid nära till skämt och kommentarer till övriga bargäster. Vi konverserar otvunget.

Vi har ett bord, så det är dags att slå sig ned. För att komma in i matsalen måste man gå genom köket, som i sig är speciellt. Där står husmor och rör i grytorna, rund och god. Längre bort diskas det för hand och till höger tittar man in i en gammal livsmedelsaffär, som inte verkar ha förändrats på 50 år. Den är dock inte i drift.
Matsalen är ganska trång. Publiken är blandad, men mycket hantverkare som får dagens stora måltid. Det finns ingen meny, utan man får ta det som bjuds. Idag blir första rätten, cruditées och paté. En literflaska med ett odefinierat bordsvin ställs fram. Det är bara att pytsa på.
Nästa rätt blir Beuf Bourguingnon med potatisgratäng därtill. – Utsökt. Paret vid grannbordet suger till och med upp såsen med bageuttebiten.
Servitrisen, som verkar vara en dotter i femtioårsåldern rör sig mellan borden med vajande höfter. Hon ställer fram en underbar endivsallad och kommer fram med en ostbricka lite senare. Det är bara att ta för sig.
Stämningen i matsalen med valven i taket är hög och pratsam. Lunchen rundas av med ett fruktfat. Kaffet är trevligast att ta hos Bernadette i baren. Notan går på 15€ per person. Aperitifen före kommer till. - Inte illa.
Ett klart tips är att ta svenska gäster till detta fantastiska ställe. Bäst blir det när våra vänner är lite fina i kanten och vana vid lyxrestauranger.

För några veckor sedan avled dock Bernadette och restaurangen måste stängas. Hygienkraven höll inte riktigt, bl.a. för att gästerna var tvungna att gå genom köket för att komma till matsalen. Med personliga hänsyn till Bernadette fick hon dispens och kunde hålla på. Många gäster sörjer och känner sig hemlösa. En epok har bokstavligen gått i graven och vi känner ändå en stor tacksamhet att vi fick komma dit så många gånger och känna den hemtrevliga, riktigt franska atmosfären.

Skrivet av Erik Edelstam
Först publicerat i Swea Paris tidning, innan Bernadette dog.

Saturday, March 3, 2012

Frankrike och trafiksäkerheten.


I Sarkoland har man gett sig tusan på att få ned olyckorna i trafiken. Man talar inte om den verklighetsfrämmande nollvisionen, som man gör i Sverige, men vidtar istället drastiska åtgärder.

Det började med poängen i körkortet, som man förlorar för varje förseelse. Sedan får man inte tala i mobilen, äta eller göra något annat som tar bort uppmärksamheten från körningen. Poängen bara flyger iväg.

Härom året kom en lag att man måste ha en varningstriangel i bilen och en gul varningsväst. Denna måste tas på om man stannar och går ut bilen på en trafikerad väg. Ytterligare poäng kan ryka där Det har visat sig att många blir ihjälkörda när de går runt en bil som inte fungerar eller vid någon olycka (det är förbjudet att inte stanna och hjälpa till vid en olycka).

En något originell åtgärd är att släcka all belysning på motorvägar och större leder, eftersom undersökningar har visat att olyckorna minskar (!) när det inte finns någon belysning.

Det nya är nu att alla bilister måste ha en alkotest i bilen. Det är inte tal om en elektronisk, som många använder i Sverige, utan en ballong som man blåser upp med en kapsel i. Ungefär som de såg ut för fyrtio år sedan hos oss. Tanken är väl att man använder testen om man är osäker. Men vem vet? Det kanske är en bra idé.

Det är inte obligatoriskt att ha reservlampor i bilen, men är det på ett indirekt sätt. Blir man påkommen med en släckt strålkastare, måste man byta till en ny på plats, annars måste man låta bilen stå. - Inte särskilt kul mitt i natten.

För att genomdriva allt detta finns mängder av poliser, som ständigt är upptagna med att övervaka trafiken och kontrollera bilar. För säkerhets skull finns det tre olika poliskåren. Först den vanliga polisen, Police National, sedan Gendarmeriet, som tillhör armén och som finns i varje större stad på landsbygden. I landsbygdshålorna finns ofta inte mycket att göra och då kontrollerar man bilar och folk. Här är det lag på att man alltid måste bära med sig legitimation.
Det finns också en tredje poliskår, som också den hör till armén, och den heter CRS (Compagnies Republicaine de Sécurité). Dess egentliga uppgifter är att vara kravallpolis, något som behövs i detta strejktokiga och demonstrerande land. När CRS inte slår folk på käften är de ute och härjar i trafiken.
Med alla dessa poliser som kollar och snokar, så gäller det att ha sina papper i ordning och se till att man följer reglementet.

En sak är t.ex. försäkringen. Man måste ha ett litet grönt kvitto, signerat av bilägaren, innanför bilrutan. Det rives loss från själva försäkringsbeviset, som skall ligga i handskfacket. Även detta måste vara signerat. Detta lilla faktum tänker man inte på och har kostat många bilförare böter. På bilrutan skall även ett kvitto från besiktningen sitta.

En annan sak är den s.k. Carte Grise, d.v.s. bilens ID-kort, där alla fakta står om bilen. Det duger inte med en kopia, utan det måste vara originalet. Finns inte det med så kostar det ytterligare pengar och poäng.
Körkort är självklart. Utformningen är patetisk. Det är en tvåsidig historia av papp, som knappt går ned i plånboken och som inte förnyas. Mitt eget är 25 år gammalt, slitet och tummat och jag känner knappt igen mig själv på fotot.

I Sverige är dessa saker inga problem eftersom man har sitt personnummer, som polisen genast kollar och där allt står. Sedan kan man konstatera att polisen lyser med sin frånvaro ute på vägarna. Det är mycket sällsynt att bli stoppad, så man kör i frid.

Skrivet av Erik Edelstam, Ste Gemme