Sverige – fartdårarnas paradis

Att komma med bil till Sverige från Frankrike, via Belgien och Tyskland är en märklig upplevelse. Den stora paradoxen är att i Frankrike och Tyskland, som tidigare var hänsynslösa fartdårars paradis, nu har lyckats tygla dessa med lagens piska. Idag är det Sverige som är fartdårarnas paradis – vägarnas vilda västern.

Orsaken till de plötsligt laglydiga fransmännen och tyskarna är poängen i körkortet, fartkontroller och en allestädes närvarande polis och gendarmer.
Systemet med poäng är fruktansvärt. Man har 12 poäng att leka med. För varje förseelse dras poäng från ditt körkort. För fort under 20 km kostar ett poäng, över 50 km/tim kostar 15000 kr i böter, sex poäng och indraget körkort i tre år, prata i mobilen två poäng, stoppplikt fyra poäng, osv. Jag kan lova att poängen har en tendens att försvinna fort eftersom det vimlar av poliser i stan och på vägarna, som har ögonen med sig och snabbt haffar en syndare.
Trösten finns att man kan få tillbaka fyra poäng genom att gå en tvådagars kurs i trafiksäkerhet, men den kostar svindlande 4 500 kr. Annars tar det tre år att få igen sina poäng och då skall man ska kört prickfritt. Jag kan lova att alla är rädda om sina poäng och kör laglydigt, särskilt om man, som jag, bara har sex poäng kvar. Den som bara har två poäng lever ett nervöst och laglydigt liv. Noll poäng innebär automatisk indragning av körkortet.

I Sverige däremot kan man köra laglöst. Poängsystemet finns inte och poliserna är osynliga. När man i andra länder ökar antalet poliser, verkar man i Sverige dra ned. Jag kör mellan Malmö och Stockholm flera gånger per år och kan konstatera att det är sällsynt att se poliser. Därför kör jag och andra för fort, risken är liten att man åker fast. Medan franska poliser gömmer fartkamerorna på alla upptänkliga ställen för att sätta dit folk, är svenskarna snälla och affischerar kamerans närvaro med en stor skylt. Man bromsar och gasar på efteråt.

Följden är att svenskarna kör som dårar. Full rulle på vägarna och vansinnesomkörningar i backkrön och kurvor. Trängningar i filer, fula fingret och raseriutbrott från galningar som rycker i bildörren och hotar med stryk. För att inte tala om alla som talar i telefon och vinglar fram på vägen.
Medan olyckor minskar dramatiskt i Frankrike och Tyskland, skulle det inte förvåna om de ökar i Sverige.
Kör du motorcykel råkar du ofta ut för det förfärliga fenomenet att bilister försöker tränga dig av vägen. Jag har kört hoj i Frankrike i många år och kan konstatera att något sådant aldrig hänt där. Tvärt om, folk tar stor hänsyn och svänger undan när en motorcyklist närmar sig.

Häromdagen såg jag det tragiska resultatet av en fartdåres framfart på E20, vid Åkers Styckebruk.. Vi kom till platsen ungefär 20 minuter efter smällen. En bil stod i mittsträngen av motorvägen med motorhuven helt intryckt till vindrutan. Motorn låg längre bort. Räddningspersonal höll på med upplivningsförsök med dropp på någon eller några som låg i mittsträngen. Flera ambulanser, brandbilar och polisbilar stod och blinkade blått. Vi blev illa till mods och förstod att en förfärlig olycka hade hänt .
Väl hemma berättade internet att bilen hade kommit i riktning mot Stockholm och av okänd anledning kommit ned i mittremsan, föraren hade förmodligen somnat. Som ofta på svenska motorvägar fanns inget mitträcke.
Bilen smällde i en dagvattensbrunn och flög 87 meter (!) och den 27-årige föraren flög ur bilen och landade, svårt skadad, 20 meter bort. De två passagerarna skadades svårt och en hade ramlat ur och låg bredvid bilen. Föraren avled senare på sjukhuset.

Att få en bil att flyga 87 meter och dessutom att föraren flög ur en så pass lång bit, måste betyda att bilen körde fruktansvärt fort. Föraren måste ha trott att han var odödlig, vilket han uppenbarligen inte var.
Skrivet av Erik Edelstam
Foto: upload.wikimedia.com. (Bilden har inte med artikeln att göra.)