Franska socialister – en enda röd röra

Det franska socialistpartiet har skämt ut sig ordentligt. Alla bråkar med varandra och man har försökt välja en ny ordförande i flera veckor under offentligt käbbel och motsättningar. Partiet blir häcklat och kritiserat i tidningar och i debattprogram i TV. Kandidaterna framstår som själviska idioter, som slänger ur sig floskler och ingen vet egentligen vad de har för program. Och Sarko sitter i Elyséepalatset och gnuggar händerna…

Det har pågått en kongress i veckor och man har bråkat om vilket program man skulle ha. En kommentator sade att socialistpartiet var som ett fotbollslag som kommer till stadion för att spela match och plötsligt får för sig att spela basketboll.
De sista kvarvarande kandidaterna blev Ségolene Royal, som blev besegrad av Sarko i presidentvalet 2007 och borgmästaren i Lille, Martine Aubray, dotter till EU-kejsaren Jacques Delors och mamma till den förhatliga 35-timmars lagen. Royal vill föra politiken mer mot centrum och Aubray vill föra den mer till vänster. Paris borgmästare, Delanoë, som länge var ett ledande namn, dribblades snabbt bort bland intrigerna.

Kongressen väljer inte partiledaren utan denne väljs direkt av medlemmarna, vilket bäddar för krångel. Partiledaren kallas för premier sécretaire, ungefär förste sekreterare, vilket också har föranlett föraktfulla kommentarer från debattprogram i TV. – Förste sekreterare? Serverar hon kaffe och springer ärenden åt partiledaren?
Titeln har sitt ursprung från den gamla goda tiden med centralkommittéer och andra kommunistiska begrepp.

Efter många om och men äger det beramade valet rum. Det visar sig att Martine Aubry vinner över Ségolaine Royale med 42 röster av 34 700 avgivna. Royal protesterar och vill ha omval och anklagelser om valfusk korsar varandra. Några distrikt räknas om och då har Aubrays försprång ökat till 109 röster. Men Royal ger sig ändå inte och hotar med juridiska processer.
Så kan det gå till. Ségolene Royal borde skämmas att inte erkänna sig besegrad.

Martine Aubray kan vara ett bra val för de franska socialisterna. Hon har varit väldigt pådrivande i politiken, har varit företagsledare och är borgmästare i Lille, en uppgift hon lär sköta med den äran. Kanske det blir lite mer profilering.
Ségolene har inte uppvisat några större talanger, men är i alla fall ordförande i en region i sydvästra Frankrike. Hon gör misstaget att redan tala om presidentvalet 2012, utan att konsultera partiet i övrigt och särskilt inte rivalen Aubray. Partiet är delat i två och riskerar att sprängas, även om stödet för Ségo verkar vittra.
Den enda fördelen med käbblet och den röda röran är att det blir uppmärksamhet i tidningarna, även om den är negativ, men det kanske är bättre än den totala tystnaden som rådde förut. Det har inte varit mycket till oppositions politik här i landet. Sarko har tagit alldeles för stor plats. Han skulle definitivt behöva lite tuggmotstånd.

Skrivet av Erik Edelstam
Foto Martine Aubray och Ségolène Royal från lefigaro.fr