Franska folket, i synnerhet de i storstäderna och speciellt i Paris med förorter, rustar sig nu för ännu en onödig generalstrejk på torsdag. Bakom strejken ligger som vanligt de kommunistiska fackföreningarna CGT, CFDT och FO.
Den verklige vilden, fackföreningarnas ”enfant terrrible”, heter Christian Mahieux, och är ledare för den militanta fackförenigen SUD-Rail. Han ser lite ut som gamle Rasputin med sitt skägg, den dolska blicken och sitt flottiga hår. SUD har inget att göra med den varma södern utan står för solidaritet, unité (enighet) och demokrati. Rail indikerar att många medlemmar jobbar på det statliga tågbolaget SNCF, där de strejkar när det behagar, d.v.s. alltid inför stora helger när folk åker tåg som mest.
SUD-Rail är en sorts paraplyorganisation för ett antal fack på extremvänsterkanten. Man bejakar klasskampen och specialiserar sig på vilda, 24 timmarsstrejker för att trycka på förhandlingarna, men man är också specialister på att göra mini-strejker 59 minuter för att sabotera någon viktig funktion och sätta tredje part i knipa.
Man påstår att man har 90 000 medlemmar, varav 10% i SNCF. Resten fördelar sig på Posten, sjukvården, skatteverket, lärare och andra offentliga yrken. I det privata näringslivet finns de hos Michelin, France Telecom, de stora varuhusen, etc. SUD-Rail är nära lierat med extremvänsterpartiet LCR (Ligue Communiste Révolutionnaire) och dess omstridde ledare Besancenot, även om denne skyller ifrån sig och nekar till all inblandning i facket. Det hela luktar rödvinsvänster från 70-talet och är ett exempel på hur några få kan missbruka demokratin och utöva utpressning på ett helt samhälle
Torsdagens strejk är utlyst i protest mot den dåliga köpkraften (som om den skulle bli bättre av att inget fungerar), mot frysning av löner på många ställen och neddragning på offentliga arbetstillfällen. Man planerar redan att dra ned antalet lärare i den redan dåliga franska skolan och den hopplösa posten lär bli ännu sämre. Det är överhuvudtaget en strejk riktad mot Sarkos planerade ”reformer” på arbetsmarknaden.
Resultatet av den strejktokiga franska fackföreningsrörelsens aktion blir som vanligt ingenting, utom att folk kommer för sent till arbetet, trafikinfarkt i Paris, ensamstående mödrar som skall lämna barn på dagis får ett helvete, posten fungerar inte och folk får sitta i absurda vårdköer. De enda som har skäl att vara glada är skolbarnen som slipper gå i skolan, ungefär som barnen i London som tackade Hitler när tyskarna bombade deras skolor.
Skrivet av Erik Edelstam
Foto lepoint.com
No comments:
Post a Comment